Recension Haga Duo – Klassisk Afton

Denna artikel är kopierad från Norrbottenskuriren.

Stor Musik i det lilla formatet

Less is more. Att mindre kan vara mer bevisas på ett utsökt sätt när kammarmusikföreningen bjuder inte till ”klassisk afton” med Haga Duo.

Gitarristen Joakim Lundström och flöjtisten Sareidah Hildebrand levererar småskaliga tolkningar av den i kammarmusiksammanhang kraftigt överrepresenterade tonsättarkategorin ”döda tysktalande män med fluffiga frisyrer” med en sådan daggklar friskhet att vi för tillfället väljer att bortse från bristen på genus-och-repertoarmässigt nytänkande.
Bachs sonat i E-moll blir i duons intima arrangemang en subtilt sinnlig upplevelse, som att gå barfota i gräset och med blicken följa en fjärils nyckfulla luftsprång, och Joakim Lundström glänser därefter i solostycket Capricho arabe av ”gitarrens Chopin”, Francisco Tárrega, inspirerat av de moriska lämningarna i kompositörens hemstad Valencia och rikt på mystik och godmodig melankoli.
Till föregångarna inom gitarrlitteraturen hör annars Anton Diabelli, under sin levnad förmodligen mest känd som musikförläggare, och hans Serenad op 99 är en maffig historia, en opera i fickformat som avslutas med en marsch som i duo-framförandet blir till litet av ett turturduvornas uttåg.
En kortare Andante i C-dur av Mozart och det lindrigt sagt skimrande extranumret Så skimrande var aldrig havet inramat så det som blir konsertens höjdpunkt i min bok, Schuberts nära halvtimmeslånga Arepggione-sonat i A-moll, en vindlande musikalisk färd där musiken ibland är den trygga ledstången i mörkret. Ibland en hares snabba lopp i en vilande skog. Ja, ni fattar.
Ett så mäktigt stycke framfört med så sparsmakad instrumentering kan vara en utmaning för den som vant sig via att snabbt kunna zappa sig genom ett skvalande informationsflöde, men av koncentrationssvårigheter märks inget på denna publik.
Tilläggas bör också att duons synnerligen underhållande presentationer tar udden av varje tillstymmelse till det alltför högstämda, bland annat konstateras att Mozart idag förmodligen skulle diagnosticerats med ADHD och att den framgångsrike musikförläggaren Diabelli var något av en mediemogul i 1800-talets Wien.
Luleå Kammarmusikförening vill berika stadens musikliv genom att lyfta fram den stora musiken i det lilla formatet.
Sällan har väl en dylik programförklaring känts så klockren som under denna fina afton.

Anders Lundkvist